I helgen ringde pappa och berättade att mamma fått en stroke.
Tänk att man aldrig tror att något sådant kan hända, man är liksom aldrig beredd.
Hon har fått en lindrig stroke och kommer bli helt återställd och klara sig utan men.
Även fast jag visste att det inte var allvarligt och att hon kommer bli frisk igen så kunde jag inte slappna av så jag och Peter åkte i måndags morse, jag kände att jag måste träffa henne.
I början kunde hon inte använda sin vänstra arm och har förlorat synen på vänster öga.
Hon har varit helt klar i huvudet hela tiden (tack och lov) och kan gå ordentligt och pratar nästan precis som vanligt (lite långsammare och tydligare än vanligt och lite monotont typ).
Bara under de dagar jag var där blev hon mycket bättre. Hon kan se lite bättre för varje dag och tränar på att få ordning på armen.
Imorgon kommer hon få flytta till Sköndal och påbörja arbetet med rehabilitering och förhoppningsvis får hon komma hem igen inom ett par veckor.
Idag ska hon göra en magnetröntgen (igen) så att de kan se exakt vad det var som orsakade stroken så de vet hur de ska behandla. Antingen blir det operation eller medicinering.
Hur som helst är mamma väldigt positiv och vid gott mod, vilket känns jätteskönt!
Jag är SÅ glad att vi åkte dit direkt och att jag fick träffa henne och se att hon fortfarande är samma person. Jag var något skakis i helgen, minst sagt. Usch.
Nu är hon iallafall på bättringsvägen och kommer bli bra igen, vilket är det viktigaste!
6 kommentarer:
sms:ar dig nu!!!! Kraaaam
Men herre guuuud. Vart är du vart är du...Hemma?
My goood, tänka på dig massa och mammi
Thank you darlings!
Jag är hemma i Göteborg igen, nu när läget är stabilt och hon är en bra bit på bättringsvägen.
Inga fler chocker nu tack... jag tror jag åldrades minst 10 år när pappa ringde i söndags. :-/
Men men, nu tänker vi positivt och framåt!!
Vad hemskt....usch usch usch!!! tänker på er massor...finns här!!
PUSS!
Usch vad obehagligt Pähr! Man vill liksom inte inse att ens föräldrar åldras (i takt med oss) och att de inte är typ 30 längre...utan att vi är det!
Skönt att höra att det var en mild stroke, som sjukgymnast kan jag ju trösta med att man även från svårare fall kan rehabiliteras fullt. Viktigaste är ju att hon är vid gott mod. Familjens stöd är jätteviktigt. Bra att du åkte till Sthlm, det var nog bra för både dig och din mamma.
Min syster fick cancer i november och jag fick än en gång en wake up call om vad som verkligen e viktigt i livet.
Stor fet Mumin kram!
Tänk om det bara kunde vara så att ens familj iallafall kunde få vara helt friska och odödliga.
Det är väl inte ett helt orimligt krav kan jag tycka.
Hoppas att det är bra med dig Maria och din syster, trots omständigheterna!
Stor kram och tack till er alla!
Skicka en kommentar