Koma.

Baah. Vissa dagar är jag så trött så jag inte ens vet hur jag ska beskriva det.
Idag är en sådan dag. Snooze i en hel evighet utan att jag ens märkt av att klockan ringt.
Nu vaknade jag till liv först när klockan ringe kl 6:40, vilket innebär att jag tryckt på snooze 5 ggr utan att komma ihåg det. Bra där.

Jaja, ibland är det väl så helt enkelt. Ibland behöver kroppen vila och sova mer!

Anledningen till min trötthet började nog egentligen igår när jag var på det värsta monsterspinningpasset i världshistorien! Fy fan!
Dels så var det LÅNGT! Dels så var det ingen variation i passet, det var ungefär samma race hela tiden vilket blir ganska segt och tufft för benen, när de inte får vila ens en sekund. Och dels så var jag så jäääävla hungrig eftersom det var ganska sent.
I slutet av passet ville jag bara lägga mig ned på golvet och gråta, alternativt skrika svordomar till instruktören.
Det lär ju dröja innan jag går på det passet igen, I tell you!

När man suttit på en cykel i nästan 1,5 timme och bara vill dö, är det SISTA man vill höra att 60-bussen inte går på grund av trafikstörningar.
Lockande att GÅ hem, när man knappt kan röra benen? No.
Lockande att ta spårvagnen och ändå få GÅ den jobbiga biten - uppförsbacken? No.
Men men, hem kom jag till slut och mat fick jag också. Och jag lever fortfarande. ;)